ett långt dygn

Måndagkväll och mina krafter är spårlöst försvunna. Förmodligen kvarglömda på finlandsfärjan någonstans mitt emellan vårt goda land och finnarnas mindre goda...
Men roligt hade vi så det förslog och här bevisades än en gång att det inte är promillehalten som bestämmer vidden på glädjen. Dygnet som vi i bönegruppen spenderade ute till sjöss var långt, intensivt och fyllt med julmat, hyttsnack, dans i cigarettröksmoln och en hel del pengasvinn till spelautomaterna.
Är man på båt så är man. Väl?
Hade faktiskt andakt och bibeltävling inträngda i tjejhytten också.

I arla morgonstund, när kojen var som mjukast och varmast, hojtade en finnkvinna en skränig godmorgonhälsning in i vår hytt och vi hasade ner. Stockholms vackra lampor glimmade i mörkret utanför fönstret. Hoppade av färjan och promenerade, rökdoftande och möra, bort från hamnen, igenom Gamla stan och fram till Centralstationen för att tåga hem.

Nu rinner näsan som en öppen kran, jag fryser och svettas om vartannat, men allt blir nog bra av lite ny, fräsch sömn.



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback