josefinlilja

Gud lever verkligen! Och trots att jag på olika sätt, mer eller mindre uppenbart, ser det varje dag i människor, händelser och i själva skapelsen så möter han mig tydligare vissa gånger.
När jag igår kväll knäböjde i Lötenkyrkan för att med många andra få korstecknet smort med olja i pannan, infann sig en frid och glädje innerlig och djup. Kunde inte sluta le. Gud är god och han tar hand om mig! Behöver bli påmind om det ständigt.

Vaknade lycklig imorse också. En psaltarpsalm. En dos Anna Ternheim. Ringa till far och gratta. Dag kan börja!
Sen lagade vi lunch till svärföräldrarna. Trots att det varken fanns potatis eller ris på bordet var de nöjda, glada och bjöd på Operatårta till efterrätt.
Vi har en ömsesidigt kärleksfull relation som jag förmodligen bör vara tacksam över med tanke på alla klassiska svärmorskämt som florerar. Jag är tacksam. Även över Samuels och mina egna föräldrars hittills välfungerande relation.