josefinlilja

Känns väldigt torrt och torftigt att skriva så om sitt livs absolut största dag, men nu är det gjort. Jag är FRU!

Dagen var bäst tänkbara och då speciellt vigseln. Gråt, skratt, confettibomb när vi kysstes, församlingen kändes delaktig och vi var själsligt och inte bara fysiskt närvarande där framme. Kom till och med ihåg bitar av vigseltalet. Samuel grät och hade lite svårt att läsa vigsellöftena, jag hängde på, men var mer samlad än jag vågat hoppas.

Och att gå in i kyrkan! Ghha, vilken störtskön grej! Där står de uppradade, människor man älskar och tycker om och ler mot oss till orgeltonerna av Wedding. Njutbara steg in i mäktigheten!

Festen kändes som en hyllning och ett lyckorus. Är vi värdiga? Ja, tydligen. Åkte till Gaksmark på natten, till ett härbre fullt av harskrank och försökte smälta liiiite av upplevelserna/intrycken, men var mest trötta, förvirrade och snoriga.

Att leva som gift har hittills funkat ypperligt bra. Jag tar mig rollen som lyxhustru nu när Samuel jobbar förmiddagarna. Njuter av varandra, av presenterna och av att bara ta det lugnt med våra minnen och svidhalsar.

Gud är god och äktenskapet måste vara en av hans bästa uppfinningar!