Man får som aldrig nog

 

Lasse, Lina, Maken och jag skrinnade till vackra Skokloster i nollgradiga diset. Var förrädisk överis på sina håll som förorskade mig tre rammel - alla rätt smärtfria. Bastu efteråt.

Idag fyller goa Mikarill tre decennier så vi var uppe med tidig tupp och småbaguetter. Mysigt och uppskattat!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback