josefinlilja

Lina hemma från Vietnam, vilket är trevligt! Dricker kaffe efter gudstjänsten och hon flaschar köttiga skavsår efter bergsbestigning. En förlossning har hon fått se också.

Mysig morgon med make (allittera!) men nu jobbar han till ikväll när vi ska äta Thai med vänner. Jag lyssnar sommarprat och tvättar.

Lyckas slinka iväg lite tidigare från jobbet och nu är det fredag! Firar med caecarsallad och flädersaft.
Helgens middagar är kirrade:
I kväll lagar vi mat tillsammans hos Elin,
i morgon är vi bjudna till Arvid
och på söndag äter vi ute med några ur bönegruppen. Fint är det!

För övrigt har jag börjat använda muskler jag inte visste att jag hade (och kanske hade jag inga där tidigare heller...). Klipper häckar med bensindrivna, tunga knivar på jobbet och det känns rejält i armarna. Dessutom tog jag mig i kragen och gick på parkjympa igår. Medan Matilda och jag låg kvidande på gräset vsade Alex oss hur det egentligen ska göras.  Har ändå träningsvärk idag.

Tack Gud att helgen är här för muskelvila och födointag!

Älskar dagar efter aftnar! Alltså exempelvis juldagar, nyårsdagar, påskdagar, och som igår; midsommardagen. På dessa röda lördagar är det tillåtet att löga loss och fläska gott utan minsta uns dåligt samvete. Tvärtom, det vore ju fy skam om man använde dessa närmast heliga dagar till något annat än ovanstående sysslor.

Vi helgade gårdagen genom att åka ut till Storvreta och äta trerätters på verandan och sen somna på gräsmattan. Haha, jag låg och fnissade för mig själv där jag, liggandes på en dyna, kikade upp på de runtomkring mig: Lasse snarkandes i solstolen, Mari-Ann som gömt sitt dåsiga huvud i solhatten, Svensäter som i sömnen lyckats bilda en liten dregelpöl på sin dyna och så maken som beskådade oss uppifrån balkongen. Ljuvligt!

På kvällen var vi, om möjligt, än mer såsiga och när vi kom hem till vårt tände vi jordgloben, rullade ut datasladden så den räckte till sovrummet och nerkrupna i sängen lyssnade vi så på första sommarprataren, Fredrik Lindström. Kan man fira årets längsta dag på bättre sätt?

Glad midsommar vänner!
Små lätta moln på min himmel. Sovmorgon, sillpicknick och dans med Anton (1 år) kring stången. Känner mig både lycklig och vacker!
Vid Disagården i Gamla Uppsala var visst halva Uppland samlat, men jag fick inte panik över filtar och folk som trängdes mellan torp och gärdsgårdar. Stornjöt av det ljuva svenska istället, med tjärdoft i näsan och gubbe i mun. Att frossa i svensk idyll, tradition och sund nationalism kan vara riktigt gött!

Nu blir det grillmat med vänner på Väktargatan.

Hallå, hallå ni där ute! Vill inte tvinga er, men vill ni muntra upp en hårt arbetande kvinna så ge en liten enkel hälsning här bara!

"Men jag tror på Gud och jag vet att jag en dag kommer jag hitta stranden. Och där väntar han på mig med en stor handduk. Och han gnuggar mig torr och varm. Och han säger: Nå, det var väl int så farligt?"

Åh, Mark! Jag är kär! Det är han som, denna fuktkalla arbetsdag då mitt psyke är slappt och mitt hjärta lite ensamt, får mig att rysa av välbehag. Jag ler för mig själv där jag sitter framför skärmen och lyssnar till skivan jag lånat på biblioteket. Mark Levengood läser små guldkantade livshistorier med finska sammetsrösten och  glädjen spirar återigen i mitt  bröst.
 

Måndagsångest. Var längesedan jag hade, men nu känner jag hur den flåsar mig i nacken.
Efter en härlig helg med pizzamys på fredagen, sommarens andra bröllop på lördagen och grillmiddag hos svärisarna i eftermiddag borde jag väl egentligen bara känna mig nöjd och ha en sund inställning inför faktumet att arbetsveckan tar sin början igen.
Får försöka tänka så helt enkelt. Har det så bra. Och maken som jobbat även idag, på vilodagen, verkar förnöjsam. Han åker till Stockholm i morgon för att kvala in till ett program med Filip & Fredrik. Haha, hoppas!

Tre dagar med fysiskt arbete och jag känner mig 30 år äldre... Förlåt kropp, men det är bara till att vänja sig.
Eftersom jag är utomhus hela dagarna råder vädret över mitt psyke. Igår fuktigt regn och nästan minusgrader - jag deppig och snorig. Idag ljummare vindar och jag studsar visslandes runt bland gravarna.
Cacao crema förgyller rasterna och tiden går ändå rätt fort. Tråkigt dock att jag och Samuel går om varandra mest hela tiden. Han får ligga kvar när jag slasar upp om morgonen och när jag kommer hem har han nästan fyra timmar kvar innan han slutar.

Nu borde jag baka bröd för vi får fikagäster i afton, men jag tror jag ska kila ner till biblioteket istället och kika efter mp3-böcker.

Är så hett, så hett att jag får frossa på kvällen och sitter inlindad i ylle trots 25 grader i huset.
Brännan känns fin och lagom inför lördagen och idag blev häftena äntligen tryckta och jag kan börja sova på nätterna.
Brudparet svassar runt och än har inte nervositeten slagit till. Kommer nog... Annars är de omänskliga.

Studentmottagning hos Ivansson i Östanbäck med fin mat och sandlek. Sen välkomna en del smålandssläkt som ockuperat sig i Kåge.
I morgon kommer MAKEN!

Ju närmare vi kommer den stora dagen då syster står brud, desto högre blir hysterikanivån.
Allt kretsar kring detta bröllop, och det är väl varken konstigt eller osunt. Minns ju själv hur enormt mycket som skulle fixas, och jag är så glad att det inte är vi som står för besluten denna gång.
Idag tar vi dock en liten andningspaus och sticker till stugan. Där ska ätas surströmming, njutas av havsvindar, och säkert blir det svårt att undvika prata bröllop.




Längtar make!