Skärtorsdag blommar i snö och solsken och hade det inte varit för den tjatiga hemtentan som hänger över mig hade jag varit riktigt lycklig!
Men efter lunch la jag studierna på hyllan, rev fram ingridienser över hela köket och bakade både kakor och godis. Maken har dammsugat över en timme, flyger fram som en häxa på kvasten; skurat spis, toalett och microvågsugn och jag blir som förälskad! Detta är helt klart ett av mina kärleksspråk.

Hemmet påskfräscht, liljor köpta och i morgon kommer syster med bihang. Aaah, ljuva påsk.

Helt klart en av de främsta högtiderna!

Låter väl hemskt, men när jag låg däckad i min säng igår kväll efter en tiotimmars arbetsdag på ICA Maxis golv, misstänkte jag en hjärntumör. Hade så sjukt molande ont i pannloben och smärtan hade förföljt mig och återkommit i flera dagar. Vaknade med densamma och än är den inte helt borta, men att det skulle vara något mer än någon form av lätt migrän har jag lagt på hyllan.

Jobbade igår som sagt och min kropp är definitivt inte van vid mycket annat kroppsarbete än att vrida huvudet till nästa boksida... Kändes i axlarna redan efter att ett par kattmatsburkar staplats på hyllan och efter några timmar hade jag pensionärskropp. Var en farbror som kallade mig "yngling". Tyckte väl jag såg vissen ut.

Idag diskuterade vi Bibeln utifrån ett textperspektiv på seminariet och jag fick glänsa lite. Blev dock förvånad hur pass många som hade koll på de olika böckernas innehåll. Allt hopp inte ute kanske, trots att de flesta verkade ha mycket svårt att ta den till sig som något annat än en bunt krångliga textsamlingar.

Befinner mig i Pluggparadisets frizon: lärarrummet. Här kan man andas ut en stund, kolla mailen och ta en kaffe innan man går ut till vargflocken igen.
Haft tre sexor i musik nu på förmiddagen och första lektionen höll jag på börja gråta, andra sprängdes trumhinnorna och tredje var jag nära dra på mig en anmälan för barnmisshandel. Vet inte om det är värt de 600 man får för att få titta in i verkligheten ett tag. STOR applåd till diciplinerade lärare som blir respekterade av eleverna!

Nu lunch (vilket är värt) och sen två fyror innan jag får skutta hem till min sköna verklighet.

Den så kallade Vilodagen inleddes med fyra timmar i kyrkan bestående av smörgåsberedning och smutsdiskplockning. Man ska tycka att det är gott att tjäna, plus att däremellan kommer en predikan om skam man ska försöka smälta.
Men ja ä int bitter!
För Vilodagen avslutades så som man kan tänka sig att en vilodag ska avslutas: i filmsoffan med fyra goa grabbar, russinvin och nachochips. Det kallar jag att helga sabbaten!

Det var väl inte för blasfemiskt det ovan?
Går på completorium nu, kanske kan balansera ut det hela...

Tänkte vaka in kvinnodagen, några av oss utan snopp, men efter afrikanskt restaurangbesök och "En kvinnas röst" uppkrupna i Isabels säng, fick det räcka och vi drog oss tillbaka för natten. Till männen.

Kvinnodagen inleddes med stordiskning för min del, samtidigt som maken sov sin elfte timme i sovrummet intill. Trots att det var min och endast min disk kändes det en smula orättvist.
Blev inget kamptåg och ingen torgdemonstration, istället städade vi kyrkan, fikade hos Sofia och hörde Matildas meditativa körsång i Domkyrkan. Alltihop i halvfeber och med snorfyllda näsor.
Två feta slas.
Samuel handlar pizzan, jag ska hyra filmen.

En världelös dag? Icke då. Trots att utdelningen av det som anses vara "nyttigt arbete" kanske varit knapert under dagen. Vaknade halvt febrig så förmiddagen försvann i någon slags mix av dvala och tragediläsning i solkatterna.
Sen bet jag tag i projekt Klistra in bröllopskort innan jag, med Isabel som sällskap, vandrade bort för att botanisera bland Ragdolls vårsjalar.
Strax teater.

Känner mig plötsligt som någon typ av lyxhustru där min man fastnat framför datorn med skrivuppgift och mjukisbyxor medan jag trippar omkring och förspiller tid på onödigheter.

Reträtten var sannerligen en reträtt och en mycket behaglig sådan. Avskärmad i Rättviks vackra bubbla njöts tystnad, bekymmerslöshet och husmanskost i en fridfull inramning av tideböner. Så gott!
Tankarna fladdrade i sin egen takt och jag hade inga problem med att falla in i gemensam tystnad. En del vänner från Ansgar fann det däremot lite jobbigare och vissa använde gester för att kommunicera när behovet tryckte på och en annan fann inte friden förrän på söndagen, då vi skulle åka hem.
Söndag morgon kände jag mig ändå mätt och viss irritation över småsaker väcktes så jag fick gå ut i skogen och ropa lite. Gasiga i magarna av allt hembakt bröd vi slukat, men med en eftersmak av frid i hjärtat.

Svår att bevara dock, när man kommer tillbaka till verkligheten, men det är ändå här jag trivs bäst.
Igår Alex-kalas, idag sol och röntgen.