josefinlilja

Det är det sista jag ser innan jag kommer hem till mig för kvällen. Barnsligt glada västgöten Gunnar med sin gitarr, sin lockiga lugg och håliga mjukisbyxor. Han följer med oss ut i korridoren, spelar, sjunger och ler. Ena byxbenet är upphasat till knät.
Samuel och jag går baklänges ifrån honom och skrattar. Bilden bär vi med oss.