Voj voj Helsinki
Tillbringat en särdeles fantastisk helg i vårt grannland som en gång var vårt. "Tusen sjöars land" - vad visste vi om dig? Inte mycket. Men ingen i vår eminenta trio (Marti, Eli och Jushi) kom att bli besviken.
Särskilt inte när vi första kvällen lyckades få biljetter till den sedan länge fullbokade uppsättningen av "Kristina från Duvemåla" på Svenska teatern. En av mina livsdrömmar gick i uppfyllelse när biljettkassörskan fumlade fram tre återbudsbiljetter. Riktigt bra platser dessutom!
Fyra timmar inklusive paus - efteråt var vi känslomässigt urlakade. Jag hade gråtit mest hela tiden.
Även toaletten på teatern var vacker.
Maten i Finland överraskade oss. Biffen var vegetarisk, sushin fylld med kålrot och vissa portioner var så små.
Hotellfrukosten däremot var helt enkelt perfekt.
Sveaborg var dramatiskt och blåsigt att skåda.
Domkyrkan var pampig och stenkyrkan bjöd in oss på en stunds retreat.
Vi bodde på Helsingfors näst bästa hotell, sa taxichauffören åtminstone.
Det låg precis vid havet.
Vi kan bara säga: Kitos Helsinki! Vi kommer tillbaka.
Nu är det gott att leva
Nu när måltiderna kan börja avnjutas utomhus.
Människor börjar häcka längs åkanten.
Himlen bjuder på kvällsunderhållning.
Och man kan sitta på någons axlar och sjunga "Nyss så träffa jag en krokodil..."
Och plocka dessa ljuva blomster som breder ut sig som en matta på båda sidor om skogsstigen.
Sköna maj välkommen - du är livskvalitet!
Fem minuter kvar...
Tills jag ska sända nyheter live i radio första gången. Svettig under armarna.
Vad sitter jag här och bloggar för? Bäst att bege mig in i studion och värma upp rösten.
Uppdatering:
Här finns min andra sändning. Den första var jag så nervös på att jag lät gråtfärdig. Fick tryck över bröstet - en reaktion jag inte var beredd på.
Vad sitter jag här och bloggar för? Bäst att bege mig in i studion och värma upp rösten.
Uppdatering:
Här finns min andra sändning. Den första var jag så nervös på att jag lät gråtfärdig. Fick tryck över bröstet - en reaktion jag inte var beredd på.
Hells Angels köper Barbie
Smygfotade denna härom dagen och maken tyckte jag skulle lägga ut den på bloggen så det gör jag.
Sista aprilkaos i hela stan
Och här sitter jag på en lugn redaktion, sval och sorlande. Som en fridlyst bubbla med folkfest och fylleskrän bara runt hörnet. Sveriges Radio har i alla fall bjudit på sillunch, alltid något att trösta sig med när jag missar mösspåtagning och Orphei Drängars skönsång under en klarblå vårhimmel med sköna vänner.
Men i afton får jag ta igen en del sista-april-stämning med grill på gården i glada vänners lag och Valborgskör vid Slottet.
Välkommen Sköna maj!
En av mina trognaste bloggläsare är den härliga kvinnan nedan. Tillsammans med sin make gästar hon oss ett par dagar och igår kväll kastade vi freesbee i Botaniska trädgården. De hade också med sig fina Hälsingepresenter från hembygden. Tack för det Karin och Mikael!
Någon som är kvar?
Kristus har uppstått för länge sen, men jag har ännu inte uppdaterat min blogg. Jag tänker inte be om ursäkt för en sådan sak, det är ju trots allt min blogg och jag hyser inga pliktkänslor angående den. Är det någon som orkat kika in här regelbundet och som fortfarande hyser hopp om att det ska komma upp ett nytt inlägg månne? Tack i så fall, det värmer vänner.
För tillfället är jag på denna eminenta arbetsplats: http://sverigesradio.se/sida/default.aspx?programid=114
Japp, radio is the shit. Åtminstone för ett tag. Sen blir det Dagen igen och då är det bästa tänkbara.
Vi hade nyss fruktstund här på jobbet, jag skröt om att jag hade gjort klart hela tre inslag i dag och av minerna att döma behöver jag inte göra så många fler knop i dag. Kommit in i ett härligt tempo nu efter tre veckor!
Har ingen ny bild tillgänglig så jag bjuder på en gammal. Värme och sol - något jag hett efterlängtar.
För tillfället är jag på denna eminenta arbetsplats: http://sverigesradio.se/sida/default.aspx?programid=114
Japp, radio is the shit. Åtminstone för ett tag. Sen blir det Dagen igen och då är det bästa tänkbara.
Vi hade nyss fruktstund här på jobbet, jag skröt om att jag hade gjort klart hela tre inslag i dag och av minerna att döma behöver jag inte göra så många fler knop i dag. Kommit in i ett härligt tempo nu efter tre veckor!
Har ingen ny bild tillgänglig så jag bjuder på en gammal. Värme och sol - något jag hett efterlängtar.
Däremellan kommer fastan
Jag har inte satt min sista potatis, men jag har ätit min sista semla. Åtminstone för i år.
Nu får fastetiden fram till påsk förhoppningsvis rikta vårt fokus ännu mer mot det som är väsentligt. Som Peter Halldorf säger: "Packningen blir lättare, målet klarare och längtan innerligare."
Det tycker jag låter härligt.
Lördagkväll
Och jag tänker på tre män som nyss varit i vårt kök.
Fina grabbar.
Frasse
Marty
och Rille.
Tack för er!
Radiomorgon
Tidigt i morse satt jag i P4 Upplands radiostudio och blev intervjuad i direktsändning. Ämnet var: David Letterman. Han firar i dag 30 år med sin show och jag fick vara "den som träffat honom i verkligheten". Haha, det var kul!
Här kan ni höra min morgonrossliga stämma berätta om min och Samuels stora dag i New York: http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=323&artikel=4941430
"Mannen som jag älskar" - kanske något överdrivet.
Här kan ni höra min morgonrossliga stämma berätta om min och Samuels stora dag i New York: http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=323&artikel=4941430
"Mannen som jag älskar" - kanske något överdrivet.
Bara en vanlig dag på jobbet
Hittills i januari
Har det varit lite sånt här:
Och ännu mer av sånt här:
Och någon sån här:
Och tyvärr en sån här:
Men tack och lov mest av sånt här:
Signade jul
Oj så härligt det är med jul. I år höll firandet på i hela 11 dagar uppe i Ursviken. I julahuset var vi åtta personer och vi höll för det mesta sams.
Lagom tll julafton kom den välsignade snön.
Det var som harmoniskt.
Årets julaktivitet: Curling.
Ute i havet i Båtvik stod en skoter och såg snopen ut. Halva släkten hjälpte föraren att dra upp den.
Hos Ivanssons i Gullsand spelade vi spel och tvesåvlade smörgåsar.
Ännu en vecka varar denna signade jul. Om än på långt avstånd från julahuset i Ursviken.
Längtan har satt in
Krubban är ännu tom, men julduken börjar bli solkig. Det närmar sig.
Snorig och hemmajobbande i dag, tre lager tröjor på mig. Ute alldeles för varmt och grönt. Det var inte längesedan svärmor plockade in rosor från trädgården.
Sankta Lucia är de synskadades skyddshelgon. Jag fick lussa i söndags på möhippa, men inget tåg gästade Dagen i år. Tärnorna var utarbetade.
Första december
En sådan dag är det särskilt trevligt att inte ha tv-innehav. Då får man nämligen söka sig till det gemensamma tv-rummet tillsammans med andra morgontrötta, traditionstyngda själar som vill se första avsnittet av julkalendern. Den verkar bra i år, men det måste ändå bli 1-0 till soluppgången.
Lusebul
Detta gjorde jag härom dagen.
Varsågoda att komma på fika!
