josefinlilja

Det är halvtomt på redaktionen, vi har unnat oss utelunch och jag sitter här och längtar syskon. Det är en skön längtan eftersom jag får träffa dem alla tre i kväll. Vi ska laga Daal med färsk koriander (hoppas de gillar`t) och lägga upp planer för resten av helgen.

Tack för det och trevlig helg på er!


Två av dem vid ett tidigare tillfälle.

Och broder.

Kan det vara en slump att i stort sett alla helger hittills det här året har bjudit på sol och minusgrader? Jag tror inte det. Vi tackar genom att ta tillvara på presenten så gott det går. Som till exempel att äta semlor och leka vid Salsta slott.

35 spänn för soppa, hembakt bröd, kladdkaka och kaffe. Så får man sitta i ett flott rum också. Älskar nationer. Här på VG med Fredrik.


Så kom Frida och Dan på besök och då går man upp till Gunillaklockan. De huttrade de stackars skåningarna...


Kvinnsen...


och mensen...

Ni må tycka att jag låter hysterisk, men jag har inte fått nog av snö och kyla. Det har snart gått fyra månader av idog vinter och än är jag inte mätt. Skidor, promenader, skridskor och slalom - det finns ju så mycket man kan göra.

I går kväll hade vi tänkt fira lillördag på någon mysig nationspub maken och jag, men rätt vad det var befann vi oss ute i skidspåret med ett härligt gäng. Efter dryga nio kilometer är dagens kontorsdamm bortblåst.


Vackert mitt i stan.

I lördags var det sol också.

Vallare i trapphuset

För mig får du gärna stanna lite till.

Stockholms skiffer


I hissen


En stund i solen


Matilda

Jag höll i andakten på jobbet i morse. Delade tankar kring "tacksamhet" och läste bland annat från 1 Tess. 5:16-18: Var alltid glada, be ständigt och tacka hela tiden Gud. Gör så, det är Guds vilja i Kristus Jesus.

Fin stund. Doftljus fick utgjöra en slags rökelse.
Och tacksam är jag för jag har fått förlängt vik till sista augusti!

Detta är blott ett skrytinlägg, dels över mina fina kollegor på Dagen, men främst över den lunch vi igår avnjöt tillsammans. På Petite France, vinnare av DN:s Gulddrake för tredje året i rad. "Luncherna är ett fynd", skrev DN i sin motivering och det vet jag väl inte om man kan kalla det när man betalar 155 kronor, men det var ändå värt vartenda öre.


Anklåret hade confiterats (kokat i eget fett) i åtta timmar. Det ni! Köttet bara föll från benet. Ghaaaa, så sjukt gott!



Anders åt också anka.

Josefin och Johannes tog lax. Och Frida var med men hon och hennes soppa ville inte bli fotograferade.
Fotograf Anders Gustafsson.

Förgyllde dagen och mättade magen.