josefinlilja

Haft förmånen att återigen få komma till retreatgården Berget i Rättvik. Ljuvligheters ljuvlighet att vara där, tre dygn i gemensam tystnad och bön. Kommunikationen som ändå finns där, oss retreatdeltagare emellan, är så enkel och så betydelsefull. Ett leende, en blick säger mer än 30 minuters kallprat.
Vi delar nattvarden, vi delar måltiderna, alla på samma villkor. Jag känner mig så lätt, så underbart bekymmerslös när jag är där. Husfolkets kärleksfulla bemötande gör sitt till.
Vännen Lina som var där första gången trivdes också gott. Vi fick hänga kvar med personalen efteråt och dela en "pratande" lunch innan vårt tåg gick hem till Uppsala igen.

Guds frid till er denna alla helgons helg!

Spännande mat på lördagskvällen hos Charlotte. 10 kilo pumpa inköpt till festligheterna - smakade fint både maten och gemenskapen!
För övrigt är jag less på gråvädret, men vad gör väl det när man firar 6 härliga år med sin käraste, med scones och förälskelseminnen. Magpirret återkommer.

Älskar mina vänner som har barn!
Igår på juntan var det tre nussar att hålla och ytterst få stygn blev sydda. Så mysigt det är att få umgås med bäsisarna - ljuva, väldoftande och kontaktbara. Obetalbart att lyckas framkalla leenden hos dem!

Älskar min radiokurs! Med mikrofon och lurar känner jag mig proffsig och kan anta rollen som en riktig radioreporter. I förrgår var radioreportern uppe i Domkyrkans klocktorn, pratade med ringaren och fick 6 ton klocka i örat. Läckert!

I afton besöker jag inspelningen av Karlavagnen på P4. Ska lyssna på Stina Wolters sköna stämma och kolla hur många som egentligen ringer in till slussen.

I morgon tas beslutet på Kyrkomötet om äktenskapets vara eller icke vara. Jag hoppas och ber att beslutet må bli ett nej men tyvärr verkar motsatsen segra.

Gud är god och helgen har varit det med. Fått göra saker jag gillar som att fuldansa mig svettig, frossa i onyttigheter och njuta höstluft. Nu avrundas denna helg med completorium och ett löskokt ägg.

Det enda folk pratar om är hur kallt det är.
Men vänta bara - värre blir det!

Hade minisemester utan maken förra helgen. Först Jönköping där man fick palt hos Frida, fikamys hos Jenny och kunde sitta utomhus mot en vägg och njuta utan jacka. Skoj träffa minsta syster också!
Sen körde vi söderut, Emmeli, Jocke och jag, genom Astrid Lindgren-land. Kissade i Lönneberga. Släktkalas på landet för att fira vår söta 80-åriga farmor. Sång, mat, mycken glädje - lyckat värre!

Morgonen efter kalaset går jag en tidig promenad för mig själv och andas in sköna smålandsluften innan jag åker upp till maken igen.

När maken blir 27 på fredag är jag inte här. Således blev det firande i går kväll.
Bara han, jag och två stearinljus i burspråket. Mysigt med kvallitètstid! Gåvorna var en röd halsduk och en 5-årsdagbok. Jag gav mig själv samma sak, haha!
Tvättade tassarna med sprit och åt mat med händerna. Etiopiskt på Mesob. Mycket nöjda rullade vi hem i ljumma mörkret.

Idag följer jag med tåget till Jönköping. Hälsa på systrar, vänner och sedan farmors 80-årskalas i södra Småland.

Kronärtskocka och rotfrukter - vacker och välsmakande mat som jag kanske kan fresta med.
I övrigt har två stora händelser inträffat: den stora lövfällningen har börjat och i morse kom första frosten.
Nu händer det, nu händer det!