fett med snor

LESS på regn.
LESS på förkylning.
Vaknar efter en niotimmarsnatt, men har ändå fantastiskt svårt att stiga upp. Gapar mot spegeln och ser röda mandlar. Vad gör jag för fel? Varför har jag varit förkyld i hundra år?
Med trångaste näsgångar går jag till slabbiga köket och värmer te med honung. Nyser tidningen prickig.

("trångaste"? Förmodligen allt för inspirerad av just lästa bok "Ett öga rött")

Nu ska jag gå på promme i alla fall, rensa trög hjärna. Ser nämligen något som blinkar till i molnkanten. Kan ju vara solen, men mest troligt är väl att det är Krister Fuglesang.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback