josefinlilja

Jag skäms.
Jag skäms, jag grämer mig och jag gråter.
Min cykel blev stulen igår kväll och det är tyvärr inte första gången. Låste slarvigt, stack in på Folkes 30 sekunder för att hämta en film, när jag kom ut var den borta. Måste nästan ha sett förövaren cykla iväg.
Så oerhört arg och besviken jag var - och fortfarande är- på mig själv. Varför måste allt gå fortast möjligt för mig, varför kunde jag inte bara låsa cykeln!? Förstår jag inte sakers värde!?

Förra gången det hände, för 3 månader sen, hade jag åtminstone låst cykeln, men låset blev uppknipsat. Hade köpt en stabilare lås denna gång.
Samuel har sagt åt mig så många gånger, att jag måste vara noga med att låsa. Därför skäms jag nu.
Nu planerar jag att straffa mig själv genom att tvingas använda mina ben ett tag, för att jag ska inse att man måste vara rädd om saker. Får se hur långt det taget blir.