opera nummero två

Har inte nämnt på bloggen att operationen i onsdags blev lyckad. Det blev den alltså; plattan i höger ringfinger är utskuren och jag har den och skruvarna i en liten påse i byrån.
Men ett trauma var det och när jag väl fått på mig sjukhussärken, blivit blåstucken tio gånger i armhålan och runtomkring på armarna, och högerarmen förvandlats till ett dött, orörligt ting låg jag och skakade på operationsbordet. Försökte koncentrera mig på radions schlagermusik och tänka på annat, men jag hörde alltför väl samtalet på andra sidan skynket: "Ger du mig skruvmejseln där. Den senan ska man helst inte röra. Oj, nu rörde jag den."

När jag väl rullats tillbaka till min sängplats i en tom sal, som ett lealöst ynk, mådde jag inte toppen. De omtänksamma sköterskorna kom med Piggelin, nyponsoppa och jogurt. Jag bjöd tillbaka med fulla rondskålar...
Efter dryga sex timmar av blodtrycksfall och alarmknappstryck kunde jag röra på alla fingrar och fick cykla hem med min make. Blå himmel och friska vindar. Oj, vilken skön känsla!
Nu slipper jag diska på två veckor också.

Kommentarer
Postat av: Rebecka

Härligt att det har gått bra vännen!

2008-04-19 @ 13:00:41
Postat av: Rebecka

*asså utifrån omständigheterna...;) stackars lilla lealösa ynk.....du slipper ju disken iaf!

2008-04-19 @ 18:38:56
Postat av: Anonym

Bra att det gick bra.

Det låter som en lite surrealistisk upplevelse att vara vaken under operation. Enda gången jag varit i närheten av nåt liknande var när jag drog ut visdomstanden. Då bände tandläkaren med hela sin kraft först åt ena hållet och sen åt andra hållet.

Anyhow. Hoppas du kryar på dig fort!

Mvh Christoffer


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback