josefinlilja

Så otroligt och onödigt fisvresig jag var igår. Gnällde på allt, avskydde de flesta och fick utbrott för minsta lilla. Stackars maken, han fick ta emot det mesta. Skyllde på premens och det är så skönt att man kan göra det som kvinna; rättfärdiga ens beteende. Åtminstone ibland...
Syjuntan blev ett lyckopiller och där skrattades det och pladdrades det med munnarna fulla av mjuk apelsin- och chokladkaka. Skönt! Tacksam.